Jag är uppvuxen i Djursholm och hette då Margareta Hesser. Efter studier vid University of Colorado i USA och vid Stockholms Universitet kom jag i slutet av 1960-talet till Lunds Universitet där jag läste drama-teater-film. Jag blev medlem i teatersällskapet Protevs och medverkade under fyra år som skådespelare och regissör. Teatersällskapet Protevs under ledning av Ulf Gran stod för en egensinnig och självständig linje i det annars starkt politiserade kulturlivet. Detta finns intressant beskrivet i Sara Granaths doktorsavhandling "Käket eller Moralen".

Margareta Hesser (Beatrice), Karl Levander (Claudio) och Kerstin Birde (Hero) i Ulf Grans uppsättning av MYCKET VÄSEN FÖR INGENTING år 1969.

Jag gifte mig med Patrik Skantze och vi fick i rask takt tre pojkar: Alexander, Valdemar och Gabriel. Vi flyttade till Stockholm, där jag arbetade som producent av engelska och franska program vid Utbildningsradion. Men längtan till teatern tog överhanden. Under åren 1977-79 var jag dramaturg vid Stockholms Stadsteater under Vivica Bandlers tid som chef.

Jag lämnade Stockholm år 1979, ganska desillusionerad. Jag var slutkörd av försöket att både vara (duktig) yrkeskvinna och att samtidigt vara mamma till tre små barn. Dessutom upplevde jag klimatet på Stockholms Stadsteater som väldigt hämmande eftersom det under denna tid var hårt dikterat av samtidens politiska konsensus. Vi flyttade till Karlskrona, där Patrik, efter sin fars död, tog över ledningen för familjeföretaget Karlskrona Lampfabrik. Det drivs numera sedan ett par år tillbaka av vår son Valdemar.

Min avsikt var att trappa ner mitt alltför höga arbetstempo och kunna ägna mig mera åt mina tre barn genom att försörja mig som översättare. (Jag hade under 1970-talet översatt ett par skönlitterära böcker från franska till svenska för bokförlaget Norstedts och även gjort filmöversättningar för SVT.) Men snart kom ett lockande erbjudande, som fick mina planer att förändras: en anställning på halvtid vid Radio Blekinge som producent av kulturprogram. Det passade mig perfekt. Jag fick med mikrofonen i handen och bandspelaren på ryggen lära känna mitt nya hemlän via mötet med människor med helt olika bakgrund och helt andra erfarenheter än jag själv hade. Det var mycket lärorika år.

Jag gjorde flera programserier om Blekinges dramatiska och okända historia. Denna gränsbygd mellan Sverige och Danmark har - med den blekingske författaren Sven Edvin Saljes uttryck - varit ”en av de mest blodbestänkta provinserna i norra Europa”. Särskilt 1500- och 1600-talet var för blekingarna en fasansfull period.

Mötet med Karlskrona, som då i det kalla krigets slutskede ännu var en militärstad, tände hos mig ett engagemang för freds- miljö- och kvinnofrågor. Jag var under ett par år i början av 1980-talet ordförande för lokalavdelningen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet liksom medlem av Kristna Fredsrörelsens styrelse. Under denna tid väcktes mitt intresse för Elin Wägner och hennes radikala civilisationskritik, framför allt så som den kommer till uttryck i boken Väckarklocka. Jag tyckte att jag i henne fann en själsfrände. Hon satte mig på spåret i sökandet efter ”kvinnornas dolda historia” – det som kommit att bli det stora och övergripande temat för min dramatik och mina föreläsningar.